Jag hör och läser om tips inför semestern till alla trötta par med småbarn. Slitna och utarbetade familjer som verkligen behöver få vila ut och hämta kraft. Hur ska de få en semester med vila utan att det blir bråk och tjafs som förstör? Hur ska förväntningar hanteras så att inte ledigheten blir en besvikelse?

När jag hör psykologernas tips kommer jag ihåg vad en granne sa vid kassan i lokala butiken för några år sedan. ”Åh så skönt med semester – äntligen har vi en chans att få gräla klart…så där så man kan försonas efter.” Just då vet jag att jag blev fundersam. Jag som de flesta andra tänkte att gräla, bråka eller tjafsa är inte vad jag vill på min semester. Nej, jag vill ha sol, jordgubbar, grillat och glada miner.

Men det slår mej idag, mer än tjugo år senare, när jag hör alla tips om hur vi ska klara semestern utan gräl, att det kan vara precis som hon sa. ” Semester, äntligen en möjlighet att kunna nå fram till försoning.” Det som i vardagen blir bråk och tjafs kan få tid och utrymme.  Inte genom att vi än mer bråkar utan har tiden och möjligheten att försöka närma oss vad det är som finns under vardagstjafset. Är grälet om vardagsbestyren eller hur den andre gör eller inte gör bärare av frågor som mer handlar om hur jag mår med mig själv och i vår relation. På semestern kanske vi klarar att stoppa ett bråk innan det drar iväg. Kanske att vardagsbestyren inte riktigt på samma sätt gör att marginalerna blir små utan vi förmår att tänka och hantera känslorna lite bättre.

Ibland kan vi behöva säga stopp, göra en slags timeout och gå till oss själva och fundera vad händer – vad är det som drar igång i mig? Kan vi istället för tjafs och bråk komma närmre oss själva och kommunicera kring detta med vår partner ligger ju försoningen närmre. Ofta hittar vi i familjerådgivningssamtalen frågor om – älskar du mig egentligen eller- jag längtar efter dig och oss. Semestern kanske också kan vara en möjlighet för att reflektera kring de stora frågorna som handlar om livet vi lever. Är det som vi önskar? Kommer vi som 60åringar kunna se tillbaka på livet och känna oss tillfreds med de val vi gjort och hur vi hanterat våra relationer?

/Karin Enqvist, leg. psykoterapeut/författare, Östermalms Familjerådgivning